HJÄRNAN OCH KODNING

NAVN:
LEE DIANA WINDE
FAG:
PSYKOLOGI

EN KÄND METAFOR ÄR ATT JÄMFÖRA DEN MÄNSKLIGA HJÄRNANS FUNGERANDE MED EN DATAMASKINS. PRECIS SOM EN PC KAN INKODA, SPARA OCH ÅTERHÄMTA INFORMATION, SER MAN FÖR SIG ATT MÄNNISKANS HJÄRNA OCKSÅ GÖR DETTA. DET ÄR VIKTIGT ATT POÄNGTERA ATT DET ÄR EN FÖRENKLAD MODELL, HJÄRNAN ÄR DET MEST KOMPLICERADE ORGAN VI KÄNNER TILL. KOGNITIV PSYKOLOGI ÄR DEN GREN INOM PSYKOLOGI SOM FOKUSERAR PÅ HUR MÄNNISKAN BEHANDLAR INFORMATION.

HJÄRNAN ÄR CENTRALEN i nervsystemet och samlar genom det in information av alla slag, den är det viktigaste organet hos människor och djur. Informationen inkodas, lagras och bearbetas, och genom nervsystemet skickar hjärnan ut signaler som talar om för kroppens övriga organ vad de ska göra. Perception är ett viktigt tema inom kognitiv psykologi. Perseption handlar om att skapa mening av det som sker i omvärlden. Människans perseption är selektiv, hon har inte kapacitet att ta till sig allt som sker omkring henne. Modellen som delar upp människans informationsprocessering i tre delar tillskrivs Richard Atkinson och Richard Shiffrin.

TVÅ VIKTIGA BEGREPP som omtalar centrala perseptuella processer vid inkodning är top-down och bottom-up. Bottom-up processering innebär att flera bitar av information sätts samman till en enhetlig bild, denna process är vanlig när människan är aktiv i svåra eller okända uppgifter. Man kan säga att det är en modell som lägger vikten vid de fysiska stimulus som organismen erfar.

INOM TOP-DOWN PROCESSERING spelar våra tidigare erferenheter och vår kunskap en viktig roll. Här börjar processeringen på en högre nivå och arbetar sig nedåt. Denna process anses att vara mer aktiv än bottom-up, eftersom våra förväntningar och personliga tillnärmningar styr hur vi uppfattar stimuli och därmed hur vi prosesserar dem. Med hjälp av top-down processering kan människan tolka stimuli som är ofullständiga, här fylles helt enkelt tomrummet med något som anses ge mening.

KONTROLLERADE PROCESSER är sådana processer som kräver medvetenhet och riktande av intresse. Människan använder sådana processer när hon ställs mot krävande uppgifter. Kontrollerad processering kräver mycket uppmärksamhet och detta innebär att individen bara kan koncentrear sig om en sak åt gången. Första gången en person kör bil måste denna rikta all sin uppmärksamhet mot det som sker i trafiken, efterhand som denne blir en mer van bilförare blir färdigheten mer och mer automatisk. Personen kan klara att prata med en passagerare och samtidigt köra bil.

AUTOMATISK PROCESSERING är omedveten och snabb. Och den sker varje gång som ett speciellt stimulus presenteras. Det är emellertid få processer som är enbart automatiska, men flera processer är det delvis. Denna processering används vid enkla och kända uppgifter och människan kan på grund av detta parallellt utföra två eller flera ting. Dessa automatiska processer är inte speciellt flexibla.

hjerne

OLIKA MINNESSTRATEGIER kan användas för att bättre inkoda information, för att mer av informationen skall fastna i minnet, och bli enklare att hämta fram. Vid medveten inkodning brukar det skiljas på återupprepad repetion och laborativ repetion. Återupprepad repetion innebär ofta att den information som skall inkodas uttalas högt eller skrives ned flera gånger. Vid laborativ repetion fokuseras det istället på den inneliggande meningen av det som skall inkodas. Kanske genom att dra linjer till kunskap som individen redan har. Den senare strategin anses vara mycket mer effektiv och ge bättre inkodning och senare en bättre återkallning av materialet.

EN ANNAN FAKTOR som verkar ha stor betydelse för en effektiv inkodning är omgivningen. Genom försök med dykare som skulle lära sig olika texter under vatten och sedan framkalla dessa igen, har visat att människan framkallar bättre i samma eller liknande miljö som där inkodningen har skett. Sitter en student på en läsesal som liknar på examenslokalen, pekar det mot att denna student kommer att minnas bättre, än om inkodningen skedde hemma i soffan.

DET FINNS FLERA grundläggande principer som kan användas vid inkodning. Att accosiera det material som skall läras med något man redan har kännedom om, är en fruktbar strategi. Vid framplockning av materialet kommer dessa accosiationer att fungera som ledtrådar och kan leda till att information framkallas. Craik och Lockhart introducerade konseptet «levels of processing », detta koncept vill förespråka att ju djupare något blir processerat, ju bättre och lättare vill det kunna framkallas ur minnet.

SINNESSTÄMMNING VID INKODNING kan ha en efftekt på återhämtning av material. Om inkodning sker då individen är på gott humör, pekar försök mot att återhämtning kommer att vara bäst om individen också vid återkallandet av denna information är på gott humör. Även påverkning av olika droger har vid försök visat sig fungera på liknanden sätt.

LAGRINGEN AV INFORMATION i minnet kan man inte göra mycket åt med hjälp av strategier och tekniker. Informationen lagras i minnet på ett sätt som man ännu inte vet så mycket om. Tidigare var den allmänna antagelsen att varje informationsenhet som kodas in lagras som en enhet på en given plats i människans minne. Denna idé har övergivits. Dagens teorier antar att informationen lagras fördelat över flera platser i hjärnan.

MÄNNISKANS MINNE brukar grovt indelas i procedurminne och deklarativt minne. Procedurminnet har bland annat hand om de motoriska färdigheter som krävs för att människan skall klara för exempel att gå och att cykla. Det krävs inte någon medveten inkodning, och har man en gång lärt sig att gå, är det inte sannolikt att detta blir glömt igen. Det deklarativa minnet antogs länge vara allt minne som inte var proceduralt. Efterhand blev det klart att denna indelning av minnet var för snäv. Procedurminnet har behållits, men det deklarativa minnet delats upp i flera delar. En uppdelning är att dra en linje mellan korttidsminne och långtidsminne.

I KORTTIDSMINNET befinner sig information som just nu är i medvetandet eller som precis har varit det. Korttidsminnet kan omtalas som ett arbetsminne. George Miller introducerade «det magiska talet sju», denna idé går på att korttidsminnet har en begränsad kapacitet, och att den till en tid kan innehålla mellan fem och nio meningsfulla enheter.

LÅNGTIDSMINNET ANSÅGS LÄNGE vara en obegränsad stor diffus lagringsplats. Det är idag vanligt att dela långtidsminnet i tre delar. Det episodiska minnet innehållar händelser som är relaterat till varje persons egna upplevelser. Det semantiska minnet svarar för de faktakunskaper som varje människa innehar. Den sista delen brukar omtalas som det perceptuella minnet, det används och innehåller kunskap för identifisering av objekt, omgivning, ord och uttryck.

EFFEKTIVA LEDTRÅDAR LEDER som tidigare nämnts till effektiv framplockande av material. Ledtrådarna blir mest möjligt effektiva om de inkodas samtidigt med materialet som skall lagras. Då blir den information som ska inkodas presenterat i kontext. Denna typ av ledtrådar kallas kontextuella ledtrådar. Framplockningen från det episodiska minnet påverkas av kontextuella ledtrådar. Framplockningen från det semantiska minnet underlättas i stället av konceptuella ledtrådar, konceptuella ledtrådar kan vara kunskap som associeras med det som individen vill minnas. Korttidsminnet, det perceptuella minnet och procedurminnet är inte lika beroende av ledtrådar för framplockning av information.

Legg igjen en kommentar

Du må være innlogget for å kunne legge igjen en kommentar.